Det bara stämmer....

Nu har jag avslutat mina skoldagar för denna vecka och det känns jätte roligt och helt rätt. Känns som att allt börjar falla på sin plats. Tänket dem förmedlar på skolan,allt vi lär oss börjar ta plats i min kropp. Det har varit jätte roligt från början och super intressant men det har också öppnats upp en del stängda dörrar inom mig. Man vill gärna stänga dem igen  för att kunna gå in i sitt trygga rum men istället har man fått lära sig att gå över tröskeln och  försiktigt kika ut och "blotta" sin närvaro. Läskigt, sårbart,stressande, prestations ångest, skrämmande.Menvad jag är glad att jag har kikat ut och fått upptäcka saker som jag alltid har veta att det har funnits inom mig men aldrig vågat gå fullt ut. 

Mina nya kamrater i skolan är fulla med positivitet, vi sitter i samma båt med olika sorters rädslor som vi hjälper varandra att ta tag i, vi skrattar, gråter, tröstar, berömmer och har jätte roligt. Jag får så bra feedback på allt jag gör efter mina presentationer, frågor jag ställer och hemuppgifter som blir inlämnade att jag blir alldeles generad. Jag har aldrig fått höra så mycket positivt och vet ibland inte hur jag ska ta det till mig, men jag tar det till mig och jag är inte heller rädd för att berätta och "skryta" för er här hur jag känner. Vi är för dåliga på att berömma och säga till människor hur bra dem är. Vi tänker det inom oss eller berättar för någon annan hur bra vi tycker att en viss person varit men budskapet kommer sällan fram till den som faktiskt har gjort något bra. Tänk om vi hade kunnat uttrycka oss mer, vad vi känner och verkligen säga detta till den som det berör. Då hade vi alla växt flera centimeter och fått ny energi och mått så bra i våra själar. Vi får lära oss mer utav våra vänner som lever i södra Europa och säga vad vi tycker men lämna det negativa bakom oss och ta fram det som är positivt. 

Jag ska inte säga ( eller skriva ), att:

- varför har jag inte förändrat och "hoppat" på detta innan med utveckling.

Nej, för jag tror att rätt tid kommer när du är motiverad, har bestämt dig och kanske i mitt fall har knockat huvudet i marken ett antal gånger att de finns bara en väg att ta och det är att ta kontroll över mitt eget liv. Bli chef över mig själv, strunta i vad andra tycker eller anser att jag ska göra med mitt liv. Gå på min magkänsla och bli så bra som bara jag kan bli utav min egen utveckling med mitt liv. Jag har bestämt mig och när jag har bestämt mig så blir det också så. Det var inget att prata om när jag satt på min mamma ledighet och tänkte att nu måste jag göra något annat med mitt liv, orkar inte må så här längre, det är nu det är dags och jag tog steget och jag ångrar mig inte. Nu är jag på gång. Jag har sått ett frö och nu mina vänner börjar det banne mig att gro någonting, var ska det sluta? Ja, det vet jag inte men jag tror inte det kommer sluta gro, jag hoppas att det fortsätter att växa så länge jag lever. Så jag klappar mig faktiskt lite på axeln och säger till mig själv:

- Nu är jag på gång, heja dig!  :-)

Och hemma knallar det på bra. Tilde tycker om att klä ut sig och det är mössor, sjalar, vantar och gärna skor på fötterna. Hon är jätte duktig på att ta på sig själv. 

Theo sitter gärna och bygger en massa roliga saker med smålego. Han är inne i skapar taget. 

Jag köpte två Halloween masker till barnen, och nu springer dem små och busar och skrämmer varandra. Den ena är skelett och den andra är en liten pumpa.