Våra små hjärtegryn växer och det är roligt att få se dem utvecklas i deras takt.
Theo är riktigt rolig, hans språk har verkligen utvecklats och han är väldigt förnuftig och " lillgammal" ibland. Gäller att hålla sig för skratt annars får man " blicken" på sig. Han är också den " hjälpsamma fyraåringen", vill gärna hjälpa till och kan allt. ( kan bli föööör hjälpsamt ibland )
Han kan också bli arg och är inte sen på att minsann berätta vad problemet är för en. :-)
Sedan har vi minstingen som kämpar med sin sista muskelgrupp, vaderna. Det är den muskeln som är kvar för att hon ska orka ställa sig upp. Hon tar sig fram genom sin egna krypstil och hon ställer sig på sina knän. Hon har dock börjat att ställa sig upp på alla fyra och ser världen " upp och ner" och det är träning om något. Och ställer man henne upp på fötter så står hon en liten stund. ( duktiga, duktiga lilla tjej ).
Men hon är väldigt mjuk i hela kroppen eller överrörlig som det heter men det tar sig.
Hon pratar några ord, mamma, pappa, titta, där och hej ( det räcker, det kommer man långt med ). :-)
Börjat äta själv och dansar gärna varje dag. Hon blir också en ostbåge för jämnan när det inte går hennes väg. Kastar sig bakåt så man får vara med i svängarna. :-) Annars är hon precis som sin bror, alltid ett leende på läpparna och bus i blicken.
Lite om våra små hjärtegryn! ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar